Hej.
Sitter här och ammar. Japp du läste rätt...jag ammar fortfarande. Och tänker fortsätta så länge vi vill med det.
Tänk vad tiden går fort!!!! Wille har passerat 1 och ska börja på dagis i augusti. Jag ska börja jobba igen i september. Har lagt schema för det redan. Det är dubbla känslor. Det blir så definitivt på nåt sätt.
Hur det än är så har jag levt i en liten bubbla det senaste året. Nu är denna tiden förbi. Livet går vidare...det som jag längtat efter som liten flicka är nu gjort...vad ska jag nu drömma om??? (har faktiskt lite andra mål...eller har jag det?)
Samtidigt njuter jag av att det faktiskt är avklarat. Jag är välsignad med tre fantastiska barn. Jag kan pusta ut. Men som med allt annat tex väntan på julafton...födelsedag...semestern...så är väntan innan man fått barn så magisk och sen när man öppnat julklapparna så blir det liksom lite tomt på något vis.
Det ska bli skönt att börja jobba på ett sätt. Ungefär som efter lov...att komma tillbaka till alla rutiner igen. Men än så länge är jag hemma med min lilla ligist.
Mycket passande blir det. Nellie blir så upprörd på mig....Du måste ju ta Wille mamma säger hon när jag låter honom sitta kvar på framsidan och jag går vidare till baksidan. När jag förklarar att jag försöker uppfostra honom till att följa efter mig stället för att han ska känna sig allt för trygg och tro att mamma alltid jagar honom tycker hon att jag är helt knäpp och jag ser genom fönstret att hon går och hämtar honom. Muttrande ska jag tillägga....ja mamma är dum säger hon till Wille....som helt verkar ha missat att gått. Jag hade faktiskt bett honom komma och sluta rulla sig i gruset. Dessutom hade jag full koll på honom och skulle naturligtvis hämta honom strax.
Jag gjorde likadant med både Nellie och Rasmus...jag jagade dom aldrig förutom vid fara förstås. Jag hade alltid koll på dom men det visste ju inte dom heller. Därför har jag inte haft några barn som smitit ifrån mig på skoj heller...nu blir det väl annat antar jag eftersom Wille kommer känna att det alltid är någon där som jämt fångar upp honom. Kommer väl bli en riktig busunge detta....curlad ut i fingerspetsen.
Åh förresten så fick jag idag reda på att en mycket nära vän har ett litet underverk i magen....sååååå kul. Ena delen av mig blir lite sotis på att hon står i början av den delen av livet...men den större delen av mig känner nog åh...vad skönt att man är klar.
Kram!
Inlägg
