Inskolning på förskolan!

Hej!

Förra veckan påbörjade vi inskolningen av William på föskolan. Nyfiken var han men med viss reservation. Han tyckte det var mycket märkligt när bara "fröknarna" var där med oss och inga barn. När sen barnen började komma tog han sig mer för. Två stackars timmar var vi där men han blev så slut. Orkade inget mer här hemma utan ville bara kolla på Rio. En film som blivit mycket populär här hemma. Ganska skönt för en mamma som vill laga mat själv utan ett barn som hänger i benen. Så ja jag använder ibland tv som barnvakt. Det har ju till och med bevistas att det är helt ok, man ska bara tänka på vad som visas så barnet inte blir rädd.

Nu igår skulle jag lämna William för första gången. Jag var med en stund för att sedan gå. Inga problem alls. Inga tårar, inte heller någon reaktion när jag kom. Så skönt. Det bevisar ju att han är en trygg liten kille.

Idag hade vi kanske väntat oss lite mer eftersom han kanske kom ihåg att jag faktiskt gick igår och att han genomskådat oss. Men nejdå, det gick jättebra. Faktum är att jag märker på honom att så länge jag är där så kan han inte riktigt slappna av utan kommer till mig då och då. Han till och med gick och vinkade till mig innan jag skulle gå. Vet inte om han kanske ville slippa mig??? Med andra ord så är han ingen som gillar långa avsked. Det krånglar bara till det.

Min fina killa som blivit så stor.

Kram

7 åring

Nu ska Nellie flytta igen!!! Vi är sååå orättvisa här hemma. Men snälla hur funkar igentligen en sjuårings hjärna?? Hur kan man vara så smart och duktig i det mesta....kunna räkna..stava svåra ord..läsa svåra texter, cykla och handla åt mig och sen så urbota dum i nästa stund. Jag tar ett exempel...jag sitter och ammar och ber henne lyfta på locket till en kastrull på spisen. Får till svar att hon inte vet hur man gör...men snälla!!!! Jag satt och småpratade med barnen vid middagsbordet...berättade att om man ser någon som blir retad och inte gör något åt det så är man lika dum själv...hon svarar: jag fattar inte....jag gör det lite mer bildligt för henne...svaret blir då: men om man inte ser någon som blir retad då?.....återgien hallå???? ber henne att sätta ihop kontakten till datorn som gått isär...ligger på golvet fullt synlig..tja för den som vill se den då förstås.....donnan tittar letande upp i taket...men snälla hur ofta har vi datorsladden i taket?
Hon skulle ikväll plocka ihop sin gympapåse inför morgondagens gympa...istället för att lägga ner kläderna som för övrigt var svåra att hitta och först även svåra att komma på att hon faktiskt hade i påsen så sätter hon på sig dom och går omkring i dom. Alltså ni får verkligen ursäkta men jag har så otroligt dåligt tålamod med dumheter. Jag svarar gärna på vettiga frågor...men just nu är det mesta sååå huvudlöst. Gör hon sig dum med flit?? Allt ska kretsa kring henne. Det hör till åldern kan jag tänka mig...och jag är inte ensam har jag förstått. Nellies bästa kompis är just nu även hon lika huvudlös...fler beskriver liknande saker och om jag orkade så skulle jag kunna skriva sååå mycket mer om så konstiga saker hon gör just nu men cyberspace utrymme är nog för litet. Ja ni får verkligen ursäkta att jag smutskastar min underbara dotter så här...och om någon läser detta och tycker att jag är taskig så må det så vara. Jag är bara ärlig....jag älskar inte henne mindre för det och det är jag noga med att berätta för henne men ibland kräver dumma frågor dumma svar. Jag brukar liksom min kompis tex svara på frågan om var hennes skor är..skor som jag väldigt ofta lånar...eller inte...att hon kan prova leta i frysen eftersom vi ofta lägger dom där...eller. Tydligen springer vi även runt och lånar hennes hårspännen....jag skyller då på Mattias. Det måste ju vara han eller hur eftersom hon själv är helt oskyldig. En morgon kom hon med tåriga ögon och frågade vart hennes kläder låg. Där du la dom sist är ju ett tips...hm ett tips som jag för övrigt hatade att få som barn själv men ju är helt sant. Nej!!!utbrister hon då..dom ligger inte där....Nej tänk återigen springer säkert Mattias runt med hennes kläder...han måste verkligen sluta bära sjuåriga flickors kläder och klämmor på detta viset. Får ta upp det med honom. Jag bad henne att vända sig om för där låg dom där kläderna som hon så säkert hade lagt på sitt rum..men tydligen fått vingar och flygit ner till vardagsrumsbordet.

Jag förstår att detta är en fas...men ack så påfrestande.

Kramar på er!