Sjuklingar...

Hej!

Jag skulle verkligen vilja blogga mer men tiden bara rinner iväg. William kryper ju och försöker börja gå. Han är överallt men oftast efter mig förstås. Vissa dagar är det mest gnäll men sätter man sig då ner med honom så blir han ju såååå nöjd. Då får det väl stå lite disk i köket, och tvätten lär väl inte försvinna har jag märkt. Det finns väl ett sätt att säga som lyder: om ditt kök är skinande rent hela tiden så har du slarvat bort ditt liv...tja inte ordangrant men kontentan är ju trots allt att livet rullar snabbt förbi och mitt mål är väl snarare att det ska vara skapligt rent ur hygienisk synvinkel och ibland lyckas man ju få det att skina.

Jag får ibland frågan om jag skulle vilja ha fler barn. Svaret är att jag skulle inte orka gå igenom en graviditet till, och sen den första tiden....alltså hur mycket man än älskar sitt nyfödda barn och allt är rosenrött i några dagar så kommer den där fördärvliga tröttheten ikapp. Ska jag vara brutalt ärlig så är ju inte heller den lilla gulklimpen särskilt rolig då heller utan det är ju först när det händer lite som det börjar bli riktigt skoj. Detta märks extra tydligt på Mattias. Visst njöt han oxå när barnen låg och snusade på hans bröst när dom var sådär pyttesmå. Han älskade dom djupt men den riktiga glädjen över barnen har kommit när dom blivit lite större som när William började röra sig lite framåt och han började kommunicera på riktigt med oss. När man kunde börja busa och det är ett mer samspel. Jag kan faktsikt hålla med att det är nu som William är superrolig. Självklart är det en fantastisk känsla när dom föds och man får träffas och de första veckorna tillsammans är helt underbara. Men när sen vardagen kommer ikapp så är den tiden väldigt jobbig oxå.

Därför påminner jag mig själv om att det inte ska bli fler barn. Jag har gjort detta nu och älskat det men denna delen av mitt liv är förbi. Och det kan jag säga är svårt för mig och en storg sorg att erkänna. Jag måste alltså våga ta nästa kliv i livet. Nu ska jag vara med och se mina älsklingar växa upp och bli fantastiska människor. Jag har undrat varför vissa får tex 10 barn. Är det verkligen kärleken och viljan att få barn som råder eller är det så att dom inte vågar gå vidare....?? Ibland tänker jag att det skulle vara häftigt att ha en fyra fem barn som sprang omkring. Det är ju rätt coolt med små avbilder av en själv. Men då tror jag att jag kulle leva mitt liv bara för barnen och inte för mig själv tillsammans med Mattias. Liksom låtsas att livet står still.

Ja så här djupt kan det bli en onsdag hemma i vårt hem. Vi håller även på med fixning av Nellies nya rum. Hon och jag ska åka iväg idag och inhandla lite grejor.

Ang överskriften så är vi faktiskt friska men jag har har lycktas få min ögonoperation fixad. Gjorde mycket ont i några dagar efteråt. Nu känns det mest som en dryg kontaktlins som hamnat snett. Jag ser bra och ser inte längre dubbelt. Strax efter detta så fick jag en stor böld på ryggen, nermot ryggslutet. Dryga 7 cm. Jag blev dålig med hög feber och blev inlagd på kirurgen för att tömma denna. Dom ville söva ner mig för detta på operationsavdelningen men det blev nåt strul så dom fick göra det på avdelningen. Så jag pumpades full med morfin och så tog man och skar upp denna böld. Sen ville jag hem, har ju en alldeles egen sjuksköterska hemma. Läkaren skrattade åt mig (typiskt vårdfolk tänkte han nog som inte inser sitt eget bästa). Jag passade på att kräkas i kassan på apoteket på vägen hem oxå, lite mysigt och fräscht sådär.. Lägligt så var det samma kassörska som tidigare i veckan hjälpt mig efter ögonoperationen, hon måste ju tro att jag har klippkort på sjukhuset och opereras lite till och från sådär några gånger i veckan. Jag hade vansinnigt ont i några dagar efter och febern höll i sig.Läkaren tvingade på mig några morfinlikande tabletter som jag såååååå hade behövt ta, men vågade inte på amningen. Det hade med all säkerhet varit helt ok men eftersom jag behövde dom som mest på natten och jag helst ville observera effekten på William så vågade jag inte. Så nu planerar jag att vi ska vara friska.

Kram