Om jag kunde så skulle jag ta all din sorg så du slapp sörja, om jag kunde skulle jag ge dig din självkänsla tillbaka. Inuti är du fortfarande det lilla barn som behövde tröst, uppskattning, trygghet. Istället fick du den totala motsatsen. Tiden ska läka alla sår men ibland är dom för djupa. Det tunna lagret som försökt täcka såret spricker lätt upp och det oläkta såret blottas igen, igen och igen. Det känns som att livet inte har något ett erbjuda dig ,men jag lovar att det inte är försent och mest av allt så har du något att erbjuda, nämligen dig själv. Ta emot den utsträckta handen och välj livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaVilket fint inlägg..
Hittade hit tack vare min tävling, vad roligt att du vill vara med:)
Ha en bra vecka,
Kram Jenny
Hej gumman! Hur är det? verkar tungt.... Hoppas vi ses till gläntan på söndag! Hoppas Rasmus vill vara med och dansa.Ta hand om dig!
SvaraRaderaKram Linda