Arg...

Var hos doktorn idag med min pappa. Får svar att man inte kan hjälpa honom på vårdcentralen att det inte finns de rätta resurserna där utan en remiss skall skrivas till annan instans. Samma ställe som vi varit på tidigare och som inte gäller för pappa. Han har redan påbörjat behandling utifrån det besöket. Påpekar detta men får bara tafatta mumlingar till svar. Ifrågasätter remissen flera gånger och är väl i hans ögon en dryg anhörig. Sen skall recept på medicin skrivas, då vill läkaren skriva ut på ett visst sätt som vi tidigare blivit rekomenderade att inte göra utan på ett annat sätt. Ja det fick vi oxå tjata oss till. Ett mycket märkligt besök. När jag kom hem så ringde jag till den mottgning som doktorn tänker skicka remissen till. Får då mina kunskaper bekräftade att den remissen kommer studsa tillbaka. Han hör inte hemma där. Jag berättar vilken läkare jag varit hos och hon bara suckar. Berättar oxå hur läkaren ville medicinera och då säger hon att man aldrig får medicinera på det sättet utan även där hade vi rätt. Ska det verkligen vara så här hopplöst för personer som redan mår dåligt. Många köper ju det som läkaren säger för vem ska man annars lita på. Återigen säger jag det som jag sagt förut. Om man står inför ett problem som går utanför ens kompetens/kunskaper (man kan ju inte kunna allt, helt förståligt.) så frågar man om hjälp inte hävdar med bestämdhet att man har rätt.

Jag skulle jättegärna vilja vara en liten fluga på väggen när läkaren får remissen i retur, då måste han ju tänka att den där jobbiga människan hade ju rätt.......

Kramar